Normal riskmiljö

Jag försöker hitta ett bra sätt att förklara hur jag upplever mitt arbete som brandman i Malmös problemområden. Det är inte helt lätt. Att arbeta som brandman innebär naturligtvis en förhöjd risk. Det är nämligen sant som klyschan säger. När alla andra springer ut, då springer vi in. För oss är det normalt. Vi är utbildade och utrustade för att arbeta under svåra förhållanden. Det är vårt jobb. Och vi är väl förberedda. Men det finns saker i vårt yrke som det är svårt att förbereda sig på.

Exempelvis hur man bäst närmar sig en bil som vi misstänker kan ha handgranater i bagaget. När polisen först uppmärksammade oss på att vi behöver iaktta största försiktighet i Malmös problemområden så kändes det overkligt. Men det var verkligt. Malmö hanterar fler handgranater än någon annan stad i något annat europeiskt land. Och vi anpassar oss, vi kan inte göra något annat. Därför vet jag nu rent yrkesmässigt hur man gör. Det är inte så svårt. Snett bakifrån, låt den brinna minst 10 minuter först. Har det inte smällt då så fortsätt fram, men använd ett speciellt strålrör och håll dig under fönsterhöjd. Då minskar risken för att jag skulle dö om det nu ändå skulle smälla. Men den mentala förberedelsen. Den kan vi inte öva på. Och min fru tycker inte att det känns bra oavsett om jag vet hur jag ska göra för att minimera risken för att mitt liv spills i onödan.

Och det som hände igår, det har vi inte hunnit öva på. För hur övar man på att få en bomb på sig?

Vi har som brandmän inga speciella övningar som förbereder oss för hur det är att jobba i vissa unika situationer. För oss är risk det normala. Det är vår vardag, vår arbetsmiljö. Det kallas inte för något speciellt. Normal arbetsmiljö är detsamma som hög riskmiljö. Men så heter det inte.

Det heter ingenting faktiskt. Men ibland har vi ”restriktioner”. Det kan innebära att vi har order om att avvakta till dess att polis är på plats. Det vill säga, vi får inte åka in och påbörja släckningsarbete innan polisen ”säkrat platsen”. Just idag har vi order om att inte gå ut ur våra fordon om inte annat sagts av arbetsledare. Det har att göra med att en ung man igår kastade en bomb på en av oss.

Explosivmedlet som kastades mot min kollega igår detonerade så kraftigt att polisens tekniker kallades till platsen för att utreda vilken typ av sprängmedel som använts. Den initiala bedömningen var rörbomb. Den senare bedömningen att det är oklart. Någon typ av explosivmedel. Med andra ord, en bomb, men av okänt slag.

En bomb.

Jag pratar med min kollega, min vän. Han är skärrad, förbannad, oförstående. Han önskar mig lycka till ikväll, ber mig vara extra försiktig, han vet att jag gå på passet precis. ”Gå inte ur bilen Kaj”, avslutar han. ”Ta hand om dig. Vi ses imorgon”. Jag skakar av ilska. Jag kan inte släppa det. Vem fan kastar en bomb på en annan människa? Hur tänker man då? Jag fattar ingenting. Är det brist på empati eller förstånd som är orsaken? Är det både och? Och vart är media? Vart är Sydsvenskan? Aftonbladet? Expressen?

Min kollega bemannade igår vår tankbil. Tankbilen var larmad till Rosengård för att släcka en bilbrand, eller tre rättare sagt. Också vardag. Lite cancerogena gaser här, lite där, no worries. Vi får helt enkelt ta och bygga om våra stationer och installera speciella tvättmaskiner och filter för att tvättvattnet är så giftigt att vi inte får släppa ut det i avloppet. Men skit samma. Hellre cancer än bomber, helt ärligt.

Det är när tankbilen ska vända och chauffören ska backa fordonet som min kollega går ur för att hjälpa honom och fungera som extra ögon. När han står där kör en bil upp och stannar en kort bit därifrån, en ung man hoppar ur bilen och tänder på någonting och kastar det mot honom. Min kollega hinner ta ett par snabba steg åt ett annat håll innan föremålet detonerar. Explosionen är så kraftig att de kollegor som står 70 meter längre ned på gatan beskriver hur det fladdrar i byxbenen när tryckvågen når dem. Tankbilen på 20+ ton gungar. Tack vare att min kollega vet att vi befinner oss i Rosengård så reagerar han snabbt. Tack vare att han som kastade fumlade med bomben och tappade den mitt i kastet så nådde han inte fram. Tack vare. Tack och lov. Om kastet varit bättre och bomben träffat min kollega i ansiktet, hade han levt då?

Om du läser det här, du som kastade en bomb på min vän. Försök då förstå, att om du, när du i hög hastighet smet ifrån brottsplatsen, hade tappat kontrollen och orsakat en olycka, då hade samma brandman som du kastade bomben på kommit och hjälpt dig. Försök ta det till dig. Försök förstå. Jag ber dig!

Det finns ingen ursäkt för det du gjorde. Om det är frustration och ilska över samhället du känner, försök då förstå att vi också är frustrerade. Vi vet att saker och ting hade kunnat vara bättre. Vi vet också att det är bättre här än på de flesta ställen. Den största frustration jag känner just nu är det faktum att du beter dig på detta sätt mot just de människor som alltid kommer att ge allt för dig. Vi är inte, i något avseende, dina fiender. Tvärtom, du kan alltid, trots att du utsätter oss för våld, räkna med att om du råkar illa ut så kommer vi.

Vi finns här för att hjälpa dig. Jag ber nu dig, hjälp oss. Hjälp oss få ett slut på detta. Min kollega klarade sig, tack och lov. Men det hade kunnat gå riktigt illa. Jag ber dig inse att ingenting gott kommer ur detta. Frustrationen i samhället växer. När du beter dig på detta sättet mot räddningspersonal så ger du energi till en destruktiv kraft. Du föder otrygghet. Denna otrygghet kommer i slutändan slå tillbaka mot dig själv.

Jag försöker förstå dig. Säg mig, hur ska jag nå dig? Vad mer kan jag göra, än att göra allt för att rädda ditt liv, för att du ska förstå att jag är den sista personen du borde slänga en bomb på?

 

// Kaj Engelke

6 thoughts on “Normal riskmiljö

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s